Breven i timmerväggen: Emma Kiviniemi om skog, skam och stolthet – på meänkieli

Emma Kiviniemi står i Pajala med en yxa i handen och letar efter brev. Inte i ett arkiv — i väggarna. När hon och kollegan Markus byter ut trasiga stockar i gamla timmerhus hittar de ibland meddelanden från dem som lagade huset förra gången: initialer, en notering om vädret en dag för hundra år sedan. De lämnar egna meddelanden efter sig, till nästa som river upp samma hörn.

Det är den bilden som bär det femtonminuters reportaget i Kulturkvarten på meänkieli. Programmet talas helt på meänkieli, med svensk undertext, och det är i sig en poäng: ett av Sveriges nationella minoritetsspråk används här som arbetsspråk, inte som studieobjekt.

Kiviniemi arbetar med språk, musik och timring, och hon knyter ihop dem själv. Kunskapen om skogen och kunskapen om husen hör ihop, säger hon — man valde bara det finaste virket, och det är därför de husen står kvar. Hon berättar om sin morfar som ägde sågen i Jukkasjärvi och som kunde se på ett träd vad det skulle bli. Ingen skrev ner något. Man lärde sig genom att vara med.

Samma sak gäller historien. Med föreställningen "När älven berättar", som hon gör tillsammans med Fredrik Hangasjärvi, försöker hon lägga ett pussel av uppgifter som ligger utspridda i olika böcker och dokument. Tornedalingarnas historia är inte sammanställd, konstaterar hon. De har turnerat i Norge, där kväner delar både historia och nästan samma språk, och hon beskriver hur publiken sitter med öppen mun efter första akten — och hur hon själv brukar undra om det är ett bra eller dåligt gap.

Det tyngsta resonemanget kommer mot slutet. Kiviniemi talar om skammen som lagts på ett folk för att tvätta bort språk och kultur, och om att den enligt forskning sitter kvar i upp till fem generationer. Hennes svar är inte att leva som förr, utan att använda den gamla kunskapen för att göra i dag bättre.

För gymnasiekurser i samhällskunskap, modersmål och nationella minoriteter gör det här minoritetsfrågan konkret på ett sätt en faktatext sällan gör: en yxa, en stock, ett brev i väggen — och en person som förklarar varför det hänger ihop med om ett språk får finnas kvar.