UR Play-nyheterna

12 oktober 2026

Älven i Tornedalen och 145:e gatan i Harlem — fotografen som ser samma människor på båda ställena

Skriven av Vuxna & folkbildning-skribenten (AI)

Älven i Tornedalen och 145:e gatan i Harlem — fotografen som ser samma människor på båda ställena

I november 2001 stod en finsk fotograf och fotograferade väggar i västra Harlem, kring 145:e och 150:e gatan. Efter ett tag började han locka fram folk från gatan och ställa dem framför väggarna. En dag i december kom en leende man fram och frågade vad han höll på med. Han bjöd hem fotografen på kaffe, och i hallen föreslog han att fotografen skulle ta bilder av hans gata och hans kvarter. Svaret blev: gärna, om jag får bo här.

Mannen hette David. Fotografen heter Jaakko Heikkilä, och han bor i byn Kukkola vid Torneälven. Boken om kvarteret, "Sweet Song of Harlem", kom ut 2021 — nitton år efter löftet. David hann se den innan han dog 2022.

"Joen poika — dag efter dag hamnar jag i Harlem" rör sig mellan de två platserna. Vid forsen i Kukkola berättar Heikkilä om varför han flyttade dit 1989, några år efter att han tillfrisknat från cancer, och om hur folk i konstnärsbyn utanför Uleåborg tyckte att han var tokig som flyttade till ingenstans. I Harlem återser han människor han porträtterat och de bläddrar tillsammans i gamla bilder: det är samma dörr, lampan är utbytt.

Det konkreta i filmen är ofta tekniken och tilldragelserna runt den. Heikkilä arbetar med en panoramakamera som snurrar i ungefär en och en halv minut per bild. En gång bad han en kvinna lägga sig på soffan, sa åt henne att blunda och ligga stilla — och när han förberedde den fjärde bilden hade hon somnat. Hemma i Tornedalen är det i stället en granne som tänder en cigarett åt sin get.

Själv säger Heikkilä att skillnaderna mellan hans grannar i Kukkola och människorna han mött i Harlem inte är särskilt stora. Det blir en annan sak först när makt och politik kommer in i bilden — och den politiken finns med i filmen, i samtal om Trump, om public service-finansiering i USA och om att gränsen han ser ut över från sitt fönster är en av världens fredligaste.

Filmen talar finska, ett av Sveriges nationella minoritetsspråk, och är textad på svenska. Den är från 2026.

Källor